älsklingskaos

Denna tanken har jag gått och funderat på sen jag bröt upp från mitt 2½ år långa förhållande i April i år. Nu är jag ju faktiskt helt 110% fri. Ingen kille, ingen skola, inga måsten, ingenting som håller fast mig.

Nu det senaste dagarna har dessa tankarna vart på mig ganska mycket. För faktum är att jag är rädd för att fastna i det hål jag är i nu (dvs inget jobb o sådär), att ja inte kommer utvecklas och uppleva saker. Jag är så rädd att om 40 år sitta och undra varför jag inte gjorde något vettigt med mitt liv.

Jag leker fortfarande med tanken att flytta ifrån lilla Sverige. Egentligen hade det nog varit stort för mig att bara byta stad, men det känns inte lika kul eller spännande. Men jag tror faktiskt att jag ska ta och göra denna resan.  Som jag tidigare skrev så finns det inget som håller mig fast här!
Ni får gärna följa min väg här på lilla bloggen, just nu är jag ju bara i "drömstadiet", inget är ju bestämt eller så. Och så får ni gärna påminna mig att se till att jag verkligen GÖR denna resan och inte bara pratar om den, haha. Jag behöver nog faktiskt bara en stor spark i röva sen så kommer jag nog iväg.

Ingenting kan hindra mig, och det är en väldigt skön, men skrämmande känsla. Men jag vill leva livet medans jag ännu har det.


Liten sanna börjar bli stor och ska komma ut och uppleva livet.